Man vet att allt kommer gå snett
När skötarna kollar på en, viskar till varandra om att jag ser hemsk ut
Jag testar mig fram, hur mycket kajal ska man behöva ha för att klara sig genom vardagen?
Allt är mitt skydd; smink, tyllkjolar, löshår, piercings, allt för att se perfekt ut på utsidan, så ingen ser hur trasig jag är på insidan.
Alla skriker på mig; "Du är värdelös, ta ditt liv för en gångs skull, lyckas den här gången!"
Jag fick två kommentarer på mitt första blogginlägg.
En som ville läsa min blogg, det värmde! Och en som skrev "döden är ett tillstånd.
ingen älskare." Och på det kan jag inte svara annat än att personen har rätt, men att jag någonstans i min värld ser döden som någon eller något, jag har inte riktigt koll själv. Och att titeln på mitt förra blogginlägg (liksom detta) är ett citat.
Och till M (som aldrig kommer att få läsa min blogg, såvida han inte hittar den själv)
Jag vet att du älskar mig, och det gör ont att veta hur dålig jag är för dig.
Men din kärlek räcker inte till för att täcka hålen i min själ, jag är uppäten inifrån och blir tommare och tommare.

-Snart finns det ändå ingenting kvar du kan älska.

Klockans tickande får mig att tänka på hur mycket jag hatar tiden som går
Unde huden krälar maskarna, äter mig inifrån, men den här gången bryr jag mig inte
Du har skickat fem sms till mig idag (märker du inte att jag inte vill svara?)
Jag hittade en blogg idag, som träffade mig i hjärtat.
Jag läste, och jag tog mod till mig och kommenterade.
Att han vågade skriva blogg fick mig att fundera på ifall jag inte okså skulle göra det.
Inte för att jag vet varför någon skulle vilja läsa om mig, men kanske för min egna skull.
Så jag startade min blogg, och det här är mitt första blogginlägg.